För att kunna ge patientcentrerad vård behöver du ta reda på hur patienten lever och vad hen redan gör för sin vikt.
Du behöver vara påläst om vilka behandlingar som finns och fungerar (till exempel läkemedel, magsäckskirurgi eller kombinerad levnadsvanebehandling). Du behöver också veta exakt vad patienten väger för att kunna följa upp resultatet av behandlingsinsatserna.
Men allra först behöver du be om lov att ta upp ämnet. Fråga patienten om hen vill prata om och ha hjälp med vikt och levnadsvanor. Om personen avböjer så visar du respekt genom att lämna ämnet och i stället ägna tiden åt det som är viktigast för patienten.
Ett respektfullt bemötande kan göra att patienten själv känner att hen kan återkomma till frågan vid ett senare tillfälle.
Samla gärna på dig flera bra öppningsfraser och samtalsknep som är icke-stigmatiserande.
Exempel på hur du kan säga
Här kommer ett antal exempel på hur du kan starta ett samtal om kroppsvikt, om inte patienten själv har sökt för och tagit upp vikten, samt följa upp svaren.
1. Be om lov att ta upp ämnet
Att be om lov att ta upp ett ämne som kan vara känsligt, visar respekt för personen. Det är extra viktigt i de fall då patienten sökt för något som inte är direkt relaterat till hur mycket hen väger. Här är några fraser du kan använda.
Jag skulle vilja höra lite om hur din vikt har förändrats under ditt liv, är det okej för dig att berätta lite om det?
Är det okej för dig om jag ställer några frågor om din vikt?
Hos en del personer finns det ett samband mellan kroppsvikten och [det problem som patienten har sökt för]. Har du några funderingar kring det?
Hur har din vikt förändrats genom åren?
Är det okej för dig om jag ställer några frågor om dina levnadsvanor?
Svar ja: Hur har det här påverkat din vikt?
Svar nej: Vill du berätta något om varför du inte vill prata om dina vanor?
För att kunna ge dig bättre och mer individuellt anpassad behandling skulle jag behöva veta vad du väger idag. Är det okej för dig att väga dig?
Svar ja (väger): Har du några tankar eller frågor om din vikt?
Svar nej (väger inte): Många kan tycka att det här med vägning kan kännas lite jobbigt. Vill du säga något om hur det är för dig?
2. Kunskap och erfarenheter
Utgå inte ifrån att patienten inte vet hur hen ska göra för att gå ner i vikt. Fråga istället om patientens kunskap och tidigare erfarenheter. Här är några exempel på hur du kan inleda dina frågor.
Vad vet du om…?
Vad har du prövat förut?
Hur brukar det vara när du….?
3. Validera
Förmedla förståelse för patientens reaktioner och agerande utifrån de omständigheter hen befinner sig i.
Jag förstår att du blir frustrerad när…
Med tanke på att… är det inte så konstigt att…
När man har det stressigt är det vanligt att…
4. Om personen vill ha information
Om personen uttrycker att hen vill ha information: informera. Följ gärna upp med frågor.
Vill du att jag berättar om…?
Vill du ha några tips på…?
Vad tänker du om det som jag har tagit upp?
Hur låter det här för dig?
5. Formulera ska-mål
Använd aldrig "inte"-mål. Här är några exempel på ska-mål.
Jag ska promenera efter middagen.
Jag ska ta ett tuggummi när jag har ätit klart.
Jag ska ta med en matlåda till jobbet.
Jag ska äta ett planerat kvällsmål klockan 20.30.
6. Förstärk det positiva
Spegla och bekräfta positiva konsekvenser med den förändrade vanan.
Så det har blivit mindre stressigt när du har en färdig matplanering?
Även om resultatet uteblivit, eller är negativt, kan du alltid berömma att patienten lägger märke till, reflekterar över eller övar på sina hälsosamma beteenden.
7. Låt patienten sammanfatta och utvärdera samtalet
Kontrollera att beteendemålen är konkreta och handlar om det som ska göras (inte ”inte”-mål).
Hur var det för dig att prata om det här?
Kan du berätta med egna ord vad du ska göra till nästa gång, så att vi kan följa upp det när vi ses igen?
Checklista
I mitt samtal med en patient som har obesitas har jag: